När livet kan sammanfattas med ett ord. Stort! Det blev denna söndagsmorgons upplevelse. När ödmjukheten breder ut sig inför vad som faktiskt på riktigt är möjligt när vi släpper illusioner av hur vi trott och tänkt att livet ska levas. När energin frigörs och vi kan möta livet som det är. Det är stort.
Vissa illusioner eller föreställningar har vi levt med länge och de har villkorat mycket av vårt liv och vissa har funnits med mindre tid och inte varit så fastlåsta i oss. Idag släppte en som funnits med länge.
Tiden i bastun är för mig en helig ritual. En slags rening av kropp, själ och sinne. Fyra timmar senare är jag alltid klarare, lugnare och mer genuint lycklig över att leva och må bra. Då har jag släppt lager av sådant som hindrat och hämmat mig. För att komma därifrån som ännu mera jag.
Min vän Kia och jag började morgonen med att blåsa såpbubblor. Morgonmagi En halo i Burgsviks hamn kl 8.00 den 11/4
Elda igång bastun.
Idag fyra grader varmt i vattnet här.
Våra vinterbads ritualer i havsbastun är verkligen ren magi. Ja det är det vi gör där. Blir rena och släpper fram det magiska i att leva.
En magisk plats i Burgsvik helt enkelt. Havsbastun.
Sitter uppe i meditationsrummet på andra våningen i kalkstenshuset här på södra Gotland. Precis haft ett väglednings-samtal med en person på telefon. En och en halv timma har vi tillsammans gjort en gemensam vandring på hennes livsväg. Mött det som stärkt och hindrat på vägen.
Arbetsdagen för idag går mot sitt slut. Bestämmer mig för att avsluta den med en egen reflekterande vandring för och med mig själv. Så jag går ut i eftermiddagsdiset och låter stegen intuitivt leda mig. Brukar göra så för att öppna upp för ett inre hörande och seende. För en inre reflektion. Stegen tar mig bort mot labyrinten på gården, även kallad ”Kraftkällan”. Ställer mig framför den. Runt mig och labyrinten står ekar och stora träd som tryggt inramar platsen. Det blåser knappt. Bara disigt. Grått. Fuktigt. Fälten breder ut sig framför och bakom oss. Avskalade och nakna. Och så en stor himmel ovanför med en fullmåne som idag gömmer sig bakom molnen.
Jag vandrar in i gången av stenar med medvetna steg som expanderar. För varje steg in mot mittenstenen (centrum) tackar jag högt för allt som finns i mitt liv. För allt som är. Jag fortsätter vandringen in och överlämnar steg för steg de föreställningar och rädslor som skapar motstånd och hindrar mig på min livsväg. Det är steg av tacksamhet och överlämnande om vartannat. Steg in i helhet. Ett steg i taget. Väl inne i mitten av både labyrinten och mig, vid mittenstenen, vid nollpunkten, är det påtagligt hur jag känner mig mer fri. Lycklig. Hel. Harmonisk. Hur vägen in lämnar av och fyller på. Laddar upp min energi där den förlorat sin kraft.
Hur viktigt är det inte för oss som vandrar mycket av våra liv med att stödja/väcka/inspirera andra att vi gör egna livsvandringar med och in i oss själva. För att medvetandegöra, lämna och fylla på. Så vi kan fortsätta vara den som vandrar med och som ofta går före och lyser upp vägen. Livsvägen – vår egen och andras.
För två dagar sen kom alla minnen upp från tiden med grav hypotereos. Det skedde när jag skulle ta långtidssocker prov på vårdcentralen. Kände småångest i kroppen och efter två rör blod kom tårarna stilla rinnandes när jag väl satte mig på en bänk efteråt och väntade på att Per skulle plocka upp mig. Satt mest tyst i bilen hem.
Haft någon slags undermedveten oro över att min prediabetes skulle utveckla sig till en diabetes. Som sagt hört tidigare att min grava hypotereos och autoimmunitet ligger i samma spann som diabetes och crohns. Att man kan förvänta sig det.
Så till dagen. Underbar morgon med fina samtal och samskapanddet av en sisterweekend till hösten så satte jag mig i bilen glad på väg in mot vårdcentralen. Kl 11 hade jag tid hos diabetssjuksköterskan.
30 minuter senare och med djupa och inspirerande samtal om självläkning med två sjuksköterskor kom slutorden -”Du har ingen prediabetes längre”. Värden är nu normala. Du är frisk.
Tackade glatt och vandrade ut mot bilen. Som Bambi på hal is. Där kom den känslan av nästan värk i bröstet av tacksamhet. Tårarna kom starkt och vällde upp. Ringde min son och grät för jag ville dela glädjen. Satt länge där i bilen innan jag körde hemåt.
Min starka beslutsamhet, min totala tro på healing, mina tidigare erfarenheter & mina val av miljö ja hela mitt sätt att styra mitt liv inifrån hade gett resultat. Igen!
Jag är NU frisk!
Så långhelgen 5-9/6 med mig och Per med fokus på just omstart & självläkning kunde inte ha kommit i bättre timing. Har så mycket jag vill dela med mig av. Tack!
Vad ska mitt 2019 innehålla? Vad vill jag göra? Väljer jag rätt? Tänk om jag missar något? Alla frågor som nu vill fyllas med svar. Ska fyllas med svar. Nästan som om att det ligger ett måste i luften av förväntningar in i det nya året. Som om att jag blir stressad över att inte veta vad jag ska fylla mitt 2019 med. Kanske känner du likadant? Men tänk om….
Tänk om….
Om syftet med livet är att vara sig själv, inte finna sin livsuppgift, sitt mål eller göra en plan för 2019.
Vad lätt det plötsligt blir då i sökandet efter det eviga VAD:et. Den ständiga frågan: Vad är min uppgift? Vad ska jag göra som är rätt?
Då är det istället …. att göra (nästan vad som helst) och DÅ inte ha fokus på uppgiften utan på varandet – att flytta fokus till den vi ÄR. Att helt enkelt vara sig själv. I alla uppgifter. Där till och med ingen uppgift är bättre än den andra eller mera rätt utan kanske bara är ett uttryck av själva syftet.
Kommer ihåg en gång i ett autentiskt ledarprogram jag höll med en seniorkonsult för några år sedan. Vi satt i det kontor jag då verkade i på södra larmgatan i Göteborg i konferensrummet. Han tittade ned på coachloggen vi använt under våra 10 möten och såg plötsligt ut som om han upptäckt något speciellt. Han utbrast:
– ”Ja men det är väl det allt handlar om då, att vara dig själv – att go authentic.”
Ja tänk om det är så? Att syftet med livet är att vara mig själv och att uttrycka mig som den jag är.
Hur roligt livet då kan bli när vi upptäcker och uttrycker mer av dem vi är. Hur det i sig blir meningsfullt.
När livsmottot kan bli:
Att leva livet med syfte att vara den jag är & att uttrycka mig som den jag är.
När första dagen på året får vara så här underbar finns det mycket att se fram emot inför 2019. Hjärtat på marken talar sitt tydliga språk. Här på promenad med goda vänner.
Vi satt där djupt nedsjunkna i sofforna och myste efter en lång och härlig nyårsnatt. Frukosten blev brunch och kaffekopparna många. Så skönt att bara slappa fast nja en promenad fick det nog bli tyckte vi alla fyra. Så väl uppe ur sofforna vände vi kursen mot en av öns långa stränder på sydvästra sidan. Gick lite i bakgrunden och njöt för mig själv. Vilken oändligt vacker dag och så tacksam för våra vänner att dela denna dag med.
Off season på Gotland är allt så unikt. Orört nästan. Som om allt står stilla. Att tiden inte finns. Som ett slags nu-läge som bara är. Tänk att vi få ha allemansrätten kvar och promenera i så underbar miljö helt gratis.
Fannia och Pelle i solnedgångens sken. Så roligt vi har ihop. Och så mycket våra liv påminner om varandras. Vi driver båda restaurang och boende här nere på södra Gotland.
Att få njuta av havet i alla former det är en gåva. Idag kändes det mer hälsosamt än annars då champangen flödat lite extra under nyårsnatten.
K0lla ljuset det är så unikt här på ön. Naturen glöder och vi med den 🙂
Nu önskar jag och Per er alla läsare på bloggen ett riktigt Glädjefullt & Kärleksfullt 2019.
Kameratömningen här på bloggen rullar vidare. På nyårsafton föll det sig att vi just hade lämnat in hyrbilen på flygplatsen i Fort Lauderdale och vinkat av sönerna på sitt flyg hem mot Sverige. Natten före hade vi funderat fram och tillbaka hur vi hade tänkt oss att fira nyår. Svaret blev… två billiga flygbiljetter till Las Vegas..
The strip.. plötsligt var vi här. Lite kallare än Florida intresset för gambling och shower ännu iskallare. Men hey.. vi tog oss hit!
Dagen efter.. eller vi anlände precis på 12-slaget till vegas och fick hålla till godo med vad vi hittade. Det blev ett typiskt amerikanskt hotell eller motell. Två jätteherrjösses king size beds och en TV. Vad vi inte tänkte på är att rummen är dyra på nyår. Jäättedyra!!
Det här va bättre! 40 dollar per natt, litet rum på 18:e våningen med faktiskt riktigt bra utsikt. SLS Las Vegas hette hotellet. Therese verkar trivas!
Hotellens uträkning med de billiga rummen är såklart att vi ska blåsa hela löningen nere i casinot. Men visst måste vi dra i banditen på plats i Vegas. Vår investering på 20 dollar hade blivit till 60 när vi begärde cashout på banditen. Det ville sig inte så vi fick kalla på management innan vi fick ut feta fina vinsten 🙂
Nästa investering i spel, och…den sista för den här gången blev en 65 dollars buy in i poker på Mirage. Per Appelqvist a.k.a Perry Appleqvist blev det som skulle gå upp mot hajarna i Vegas.
Låt er inte luras av Perrys muntra min. Pokerspelet avslutades brutalt efter 2,5 timmars slit. Par i ess och sjuor fick Per att skjuta in allt han hade. Synen kom från en glad amerikan med ess och knektar som träffade två par på sista kortet. Solen i moln och den bittra spelaren förevigad av fru Appelqvist på the strip :-). Vad är väl 65 dollar mot en bal på slottet… Nu struntar vi i det här och blickar framåt mot…
The Pinball hall of Fame i Vegas… Ett eldorado för en son of the eighties… En hel lada proppad med flipperspel från förr. Allt som behövdes var en hög med quarters. Mungiporna upp och tron på livet ett faktum igen. Forza pinball machines!! Åk dit om du vill bli glad!
Jodå Therese spelade också. Någon som kommer ihåg Kizz? Flipperspelet alltså? Riktig state of the art från 1979.. Visst stod ett på Folkeryds i Burgsvik när det begav sig? Men nu… no more gambling or pinball. Off to the mountains we go..
Det pratas om olyckan att bo i trailer i USA. Men att göra det mitt i det här storslagna landskapet är nog inte så farligt. Utsikten slår lätt en tvåa i Brandbergen på fingrarna!
Ja nu gick resan upp mot bergen och tre olika delstater. Det tar vi en annan gång. Kameratömning är kul!
Dags att summera årets ”get away from winter retreat”:-). Eller på ren svenska; Slipp kylan och blås semesterkassan i USA! 🙂
Efter en jobbvecka i självläkningens tecken blev en länge planerad resa verklighet. Det blev till en klassisk gammal hederlig bilsemester runt Florida med många stopp. Vi slöt upp med tonåringarna, eller de nyblivna vuxna John och Samuel som förgyllde vår juletid innan de åkte hem på nyårsafton. Att blogga sina bilder är roligare än att låta dem falla i glömska i telefonen!
Så här översvallande glad blir Therese efter att ha provsmakat på resans första soluppgång. Pompano Beach var det som bjussade!
Man får ta seden dit man kommer! Cheva Tahoe var nog det perfekta fordonet för en vuxen familj. V8, automat, rejäl stereo och klimatanläggning gjorde första delen resan till en fröjd.
Efter mellanspelet på Pompano väntade the real deal. Miami Beach. Motellet från 60-talet var som hämtat ur en maffiafilm och låg fantastiskt vid stranden. Antagligen sista sucken innan rivning. Nyuppsmällda grannen Trump Plaza kastade sin skugga över stället.
Motellets gård gick inte av för hackor. Skymtade vi inte Don Johnson i buskarna? 🙂
Glest på stranden men perfekt för frusna svenskar.
John och Samuel. Glad Gotlandsungdom som snart ska testa badvattnet.
Eftersom vi numera ytterst sällan ser våra fina ungdomar bada slår vi till på en extra strandbild.
Det gäller att ligga på topp! Bland det första vi gjorde var att åka till Walmart och fynda en kniv, salladsskålar och en rejäl kylbag. Visst var det litet jobb i trånga utrymmen men väl värt besväret! Kall potatis och quinoa mättar både trötta tonåringar och pigga medelåldringar alldeles finfint!
Många mil i bil! Efter Miami pekade vi kylaren mot Key West. Route 1 är stundtals så smal att det är som att köra i havet! Klart roligare än E20! Här ett stopp för att inta den medhavda quinoasalladen. Samuel i förgrunden och John vid bilen.
Fast det är klart. Mitt i all havsidyll hade vår vän Irma dragit fram några veckor tidigare. Vägarna var fortfarande fulla med skräp. Förödelsen var enorm på sina håll. De som bodde i husvagn eller trähus drog de riktiga nitarna. De bättre lottade i stormsäkra stenvillor hade klarat sig.
Vi fortsatte ner mot Key West där vi hittat ett motell. Även om vi glömde att ta så många bilder var vägen otroligt kul att åka. Rekord i saltvatten under en bilfärd!
Framme i Key West! Hemingwaymuseum och barer etc. lämnar vi därhän. Den stora begivenheten på byn verkade vara sunset celebration nere vid hamnen. Alla gick just hit för att ta selfies och titta på gatumusikanter. Vi också! 🙂
Så här ser riktig turism ut i våra tider. Men om det är solnedgång får Per nog hissa upp leendet lite bättre än så här om han ska få något selfiesällskap!
Men vad hittar då Therese på under tiden? Naturligtvis har hon funnit den lokala Tarot-gurun. Glatt betalar hon 25 dollar för en riktig ”sunset reading” :-). I Usa är det inget dolt prasslande med tarotkorten. Här vimlar det av studios och readers lite varstans. Kunder och intresse verkar det finnas gott om! Kul!
Key West var trevligt men lite väl turistigt för vår smak. Dags att dra vidare för den här gången!
Efter en händelserik dag skulle vi bara avsluta vår egen Valentine med ett besök på stranden i skymningen.. Det visade sig att vi ramlade rätt in i ett lokalt mass-bröllop där hundratals gifta par förnyade sina löften inför en riktig ”judge”. Självklart hakade vi på!!
Dagen började med en riktig smällkaramell till hjärtanspresent från Therese till makens oförfalskade glädje. Alltså ett besök hos en bilhandlare/museum i Venice.
Så dök Cadillac 66:an upp med Elvis-docka o allt i baksätet. Snarlik med vår egen 65:a men dock betydligt blankare och mindre luggsliten :-). Öppen mun får Per när han ser prislappen på nästan 60.000 dollar..
Therese hittade som drömbil i en röd och vit 1984 Cheva Silverado. Klart att tuffa tjejer från landet ska ha en riktig truck! Men 29000 dollar får vi nog pruta på 🙂
Vår egen lila Camaro såldes inför resan. Men den här ilsket gula getingen från 60-talet skulle nog passa. Annat än den nya som vi just hyrt!
Efter en lång dag styrde vi så kosan mot Sarasota Beach. Det var minst sagt fullpackat med glada par. Många i gamla bröllopssvidar. Kul!
Judgen från podiet höll ett fantastiskt brandtal om kärlek. Vi fick alla högljutt förnya våra löften. Ta några bilder glömde vi bort en halvtimme framåt 🙂
Solnedgång, 27 grader varmt och nygifta på Valentines. Livet kan inte vara bättre!
Sen fick alla nygifta köa upp till gräshjärtat på stranden för färska bröllopsfoton. I kön gjorde vi upp med det glada och kraftigt förfriskade gänget framför oss att hjälpa varandra med bilderna.
Kön bakom oss var lååååång av andra nygifta!
Äntligen nygifta!! Vi ser absolut likadana ut som för åtta år sedan.. Eller??:-)
Så lite strandhäng på det innan det var dags att fortsätta firandet på lämplig restaurang. Svår Valentines att slå, men vi provar igen nästa år!! 🙂
Att lida av grav hypotyreos är ett mentalt och fysiskt jobbigt tillstånd. Det är precis vad Therese har haft under många år. Men det finns både hopp och mycket som går att göra på egen hand. Efter en livsavgörande förändring bytte hon Levaxin mot ett meningsfullt och hälsosamt liv. Hör hennes berättelse om sju steg till självläkning.
